Träning och stalking

Jag har en arbetskamrat, eller ja jag har så klart flera, men jag har en som just nu är som en riktig böld i röven!! (Trots det så tycker jag förbannat mycket om henne) Hon har börjat träna på gym. Och det är väl jätte bra för henne…… Mindre bra för mig. För nu har hon fått för sig att JAG ska hänga med!! Och hon är inte personen som lite snällt frågar om man har lust att följa med och sen låter det vara. Nej, hon är personen som ständigt berättar om hur jävla duktig hon har varit, hur många kilometer hon avverkat på div springmaskiner osv. (Det är bra, träna upp kondisen bara. Du kan behöva den den dagen jag tröttnar på dig och jagar dig för att kväva dig med en chipspåse bara för att få tyst på dig!!) Hon går runt i korridorerna på jobbet och spänner sig och leker miss fitness för att visa sina nya muskler.

Okej, det gör hon kanske inte då, men det beskrev liksom hur hon plågar mig. 😉

När hon är på gymmet så ”checkar hon in” så att det syns att hon faktiskt är där. (Står det inte på Facebook så har det ju liksom aldrig hänt) Detta gör hon självklart till största delen enbart för att jävlas med mig!! Nu tycker kanske ni att jag inte ska bry mig om det och inte ta det personligt. Men varje jävla gång så ”taggar” hon mig i inlägget och ifrågasätter var jag är. Det är jävligt kränkande att få detta just när man har lagt sig på soffan för att bara slöa!!

Jag har hela tiden sagt att jag är ingen gym människa. Jag tycker inte att det är det minsta kul att gå på gym (säger jag, trots att jag aldrig ens provat) Jag finner liksom inget nöje i att ”lyfta skrot”. 2 av mina söner tycks dock finns någon typ av nöje i det för dom springer där titt som tätt. Liam, som är en av dom som älskar att vara på gymmet, vill träna men får inte lov att vara där ensam. Han får bara vara där när där finns personal eller om någon vuxen följer med honom. I tisdags så hade han studiedag, jag var ledig från jobbet och Liam tyckte att det var som klippt och skuret för att dra till gymmet. Och han tyckte att det vore perfekt för mig att iallafall prova att träna där. (Cecilia din jävel!! Har du mutat min son??) Jag hade 24577 olika anledningar och ursäkter till varför jag inte kunde. Men ingen av mina ursäkter accepterades och eftersom jag ville att Liam skulle få träna så skulle jag bli tvungen att följa med honom i vilket fall som helst. Och att sitta där på en stol och kasta bort min dyrbara tid kändes ju ganska så meningslöst. Då kunde jag ju likaväl prova på det där med att träna när man ändå är där. Så fick det bli. Jag ”sprang” lite på crosstrainern, lite på löpbandet och plågade magmusklerna i lite olika maskiner och insåg att det faktiskt var ganska skönt och tom lite roligt.

Kanske, kanske, kaaaaanske jag gör om detta igen någon gång tänkte jag när jag senare körde hem. Igår kväll berättade jag för svärdottern att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att gå dit igen (jag och min stora trut!!) Genast talade hon om att hon tyckte att vi skulle sticka dit idag på morgonen. Åter igen försökte jag hitta nya ursäkter och undanflykter men lyckades inte heller denna gång hitta några som var hållbara. Så det var ju bara till att hoppa i träningskläderna och ge sig iväg. Och även om jag är ganska så säker på att jag tröttnar så småningom så är det ju bra så länge det varar. Den bästa motionen är ju trots allt den som blir av 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *