Vägen tillbaka….

Det är över 4 månader sedan jag publicerade något i bloggen sist och det gör av någon anledning att det känns lite svårt att börja blogga igen. Hur börjar man liksom? Jag vet inte hur många gånger, de senaste veckorna, som jag har skrivit, raderat, skrivit, raderat och sen skrivit igen men ändå inte publicerat. Det har liksom varit svårt att bara blogga på som om ingenting har hänt. Som om allt bara var guld och gröna skogar. Men samtidigt så vill jag inte skriva om all skit som har varit och om det som fullkomligt fick mig att tappa fotfästet. Jag har (som dom flesta) fått mig ganska så många käft smällar av livet de senaste åren. Och jag har sett mig som stark som har kunnat resa mig igen, ”borsta av mig” skiten och gå vidare.

Men så den 21 November -20 hände något som gjorde att jag verkligen föll och hade svårt att resa mig igen. Mitt ”bit ihop och kämpa på” funkade liksom inte längre. Det var som om all ork och energi sögs ur mig.Jag fokuserade helt på just den där händelsen och tänkte inte på allt annat som hänt genom åren. Jag har dock fått hjälp med att förstå att den här sista (??) Käft smällen bara var den där droppen som fick allt att rinna över. All den andra skiten som redan låg där som tunga stenar i min ”ryggsäck” hade ju också bidragit till att det till slut blev för mycket. All den där skiten låg ju där undangömd och obearbetad. Det har varit några jävulska månader. Och även om en del av skiten liksom är slut och över så sitter dom fortfarande som en tagg i mig och jag har svårt att komma över den. Har svårt att bearbeta och resa mig igen. Och framför allt svårt att släppa hatet jag känner för dom människor som genom direkta lögner fick det här att hända. Jag försöker och försöker intala mig själv att Karma en dag kommer att ge igen på dom och det dom gjort!Jag försöker så gott det bara går att hitta tillbaka till den Jessica jag egentligen är. Den starka som (oftast) kan hitta det positiva i det negativa.. Och jag ska hitta dit igen. Dock går det inte så fort som jag vill eller hade önskat. Men jag kämpar på!! Jag försöker tänka positivt och inte lägga så mycket tid, tankar och energi på skit.

Så med detta inlägg släpper jag nu det där jobbiga som finns i mig och försöker att bara fokusera på det positiva. Iallafall här i bloggen så att jag kan komma tillbaka till att skriva om vardagliga och ”normala” saker.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *