Välkommen till alla nattgäster!!

Det är inte alltid lätt att vara jag. Det kan till och med vara ganska så jobbigt att vara jag. Det är så oerhört mycket som rör sig i mitt huvud (även om det ibland kan vara svårt att tro) Jag gör, varje dag, upp scheman i mitt huvud vad jag ska göra om dagarna. Och när något utanför mitt ”schema” dyker upp som ruckar mina planer så blir jag oerhört stressad. Om jag enligt min inre lilla dagordning tex ska gå ner och hänga tvätt och tex någon av barnen ringer och behöver mig så att jag måste sticka hemifrån så kommer genast stressen. En stress som är så obeskrivligt onödig eftersom det inte spelar någon som helst roll om jag hänger tvätten just nu eller om en timme. Huvudsaken är ju att den blir hängd. Så här håller jag på dagarna i ända. Samtidigt som jag stressar omkring så har jag huvudet fullt av saker som jag konstant grubblar på. Detta gör att jag ibland är ”lite smått” förvirrad.

Som igår när det var dags att ge sig av till jobbet. Jag packade ner mina saker i väskan och skulle sen ta min nyckelknippa och ge mig iväg. Jag tittade på platsen där nycklarna ska hänga (men där jag, slarvigt nog, sällan hänger dom) där var dom inte. Så jag rotar igenom väskan och alla andra tänkbara platser där jag brukar och kan ha lagt dom. Men utan resultat. Jag kollade på det rätta stället 2-3 gånger som om jag trodde att dom, under tiden som jag letade på andra ställen, helt mirakulöst plötsligt skulle ha dykt upp där. Ju mer jag letade desto större panik började jag få. Jag kollade igenom varje jackficka som bara gick att hitta men fortfarande utan resultat. Till slut var jag tvungen att acceptera att jag inte skulle hitta dom och tog reservnyckeln till bilen istället. Jonathan, som var ledig, var ute och körde och jag bestämde mig för att jag fick larma huset men lämna dörren olåst. Och att jag på väg till jobbet fick ringa honom och be honom köra hem och låsa. Jag gick ut genom dörren och stängde, samtidigt som jag fick syn på ”luvtröjan” som jag haft på mig dagen innan och som jag av någon anledning tagit av mig och lagt uppe på dynlådan som står precis utanför dörren. Där hade den legat hela natten.

Jag kände i fickorna på den och se där. Där låg ju mina efterlysta nycklar!! Med andra ord så hade vi, kvällen innan, låst dörren om oss för att förhindra nattliga besökare och eventuella mördare medans vi sov. Men samtidigt så hade jag lagt nycklarna precis intill dörren och nästan bjudit in banditerna i mitt hem. Nå väl. Jag får väl se det som så att jag iallafall försvårade deras eventuella intrång liiiite genom att dom iallafall skulle tvingas ta fram nycklarna ur min ficka innan dom skulle in, istället för att bara kunna öppna dörren direkt.

Jag blir SÅÅÅÅÅ otroligt trött på mig själv och min virrighet. Och blir aningen skrämd. För om jag är så här virrig nu, hur kommer jag då bli när jag blir gammal??

En kommentar till “Välkommen till alla nattgäster!!”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *