Välutbildad men korkad

Vissa människor skulle nog kunna ta priser i dumhet!!

För att göra en lång historia något lite kortare så vet ju alla trogna läsare att jag och fd. svärmor inte drar riktigt jämnt (och då uttrycker jag mig minst sagt milt) Hon har under alla år snackar en massa skit om mig, anklagat mig för en massa och spridit sina lögner. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag bryr mig faktiskt inte. Jag  vet nämligen att lögnen färdas fortare än sanningen, men sanningen hinner alltid ikapp och segrar i slutänden. Så jag låter verkligen det rinna av mig som vatten på en gås, höjer lite på ögonbrynen och funderar lite på hur en människa ens orkar hålla på. Vad vinner hon på det?? Sympatier från lättledda ”vänner” som inte är kapabla nog att tänka ett steg längre och fråga sig själva om det dom får höra ens låter logiskt?? Jag kan som sagt inte bry mig mindre. Mår hon bra av att få sympatier och åå för lögner så unnar jag henne det. 

MEN, nu har hon tagit det hela ett steg längre och även börjat sprida nedvärderande saker om Benjamin och DÄR går min gräns!!! Spotta på mig bäst du orkar, men när du ger dig på mina barn så verkligen blixtar det för mina ögon.

Enligt det hon sprider ut så är Benjamin hjärntvättad, oerhört beroende och bunden till mig och vågar inte säga emot mig. Mm. Dom som väljer att tro på det känner ju verkligen inte Benjamin!! 😂

När hon nu har börjat sprida skit om även honom så fick jag nog!! Så jag beslutade mig för att skriva ett brev till henne i hopp om att få henne att faktiskt fatta vad fan hon håller på med. NU så här i efterhand så kan jag ju erkänna att det var ganska korkat gjort……..ja att tro att hon skulle fatta alltså!! Men som sagt, jag skrev ett brev. Spydde ut mig en  bråkdel av alla lögner hon spridit runt och saker som hon gjort som kanske skulle få ”vännerna” att inte dunka henne fullt lika ivrigt i ryggen om dom visste. 17 sidor blev det. Och det var enbart för att jag bara valde ut en liten del av allt hon gjort. Tro mig, brevet hade kunnat bli 317 sidor!! Detta brev lät jag sedan en ”vän” till henne läsa. ”Vännen” (som oxå lyssnat på klagosången, men faktiskt tänkt lite klarare än många andra och ifrågasatt logiken) tyckte att andra ”vänner” oxå borde göras uppmärksamma på den andra sidan av ”myntet” och tyckte att jag skulle skicka kopia till några väl valda ”vänner” Sagt och gjort. Vår gemensamma vän sa vilka h*n tyckte att jag borde skicka till, plockade fram adresser och sen stoppades breven på lådan. Något som jag dessutom i brevet erkände för fd svärmor att jag gjort. Gissa till vilka och hur många 😉 

Igår kom tydligen breven fram för på kvällen fick jag ett samtal. Från någon feg människa som inte vågade stå för vem hon var för hon ringde från skyddat nummer. Och uppge sitt namn ville hon inte göra. Sådana människor som inte kan stå för sina åsikter genom att stå för sitt namn tar jag verkligen på största allvar……..eller INTE! (Jag hade dock mina misstankar om vem hon var) 

Hon började genast att ifrågasätta varför jag skickat brev till henne och hur jag kunde vara så hemsk att jag inte lät fd. Svärmor träffa sitt barnbarn, hur jag kunde adoptera bort Benjamin osv, osv. Jag insåg ganska snart att detta tydligen var en människa som blivit riktigt inlindad i fd. Svärmors nät av lögner. Hon hade tydligen inte kunnat så emot manipulationen. Beklagligt!! Jag sa att om hon bara hade haft stake nog att tala om sitt namn så kunde jag ju skicka alla de papper jag har som bevisar att det hon fått höra är rena och skära lögner. Men se det behövdes inte, hon jobbade nämligen på socialen så alla papper kunde hon minsann komma över själv. Grattis sa jag, då har du ju snart sanningen svart på vitt. Då berättade hon att hon minsann skulle anmäla mig för förtal. Jag ifrågasatte om hon tyckte att det var så smart. OM hon anmälde mig så skulle jag ju få reda på vem hon var i den anmälan. Var det så smart om hon nu inte ville att jag skulle veta vem hon var?? Men se det skulle jag inte alls. För hon skulle göra anmälan genom jobbet i egenskap av socialarbetare. En anmälan parsgraf 33 i socialtjänstlagen skulle hon minsann göra. Jag frågade lite nyfiket om det var en orosanmälan ang att Benjamin far illa här hemma. Och japp det var det minsann. Jag påminde lite försiktigt om att Benjamin är 19 år och faktiskt räknas som vuxen. Då frågar hon om jag har fler barn. Varpå jag svarar: Du jobbar ju på soc så det kan du väl själv ta reda på?? Hon insåg så småningom att jag inte blev speciellt rädd av hennes hot och att jag faktiskt inte heller var speciellt svåråtkomlig. Eller så insåg hon väl att hon var i full färd med att göra bort sig. För hon avslutade samtalet. 

Efter en stund så ringde min mamma. Hon frågade om jag hade pratat i telefon. Och det hade jag ju. Med Malmö polisen frågade mamma. Eeeeehhhh…… varför skulle jag prata med polisen i Malmö, eller med någon annan polis för den delen?? Jo för en kvinna hade ringt till mamma, utgett sig för att vara polis och bett om att få mitt nr. Det var dock inget alvarligt försäkrade hon. Hrm….. inget alvarligt…. ändå ringer ni min mamma vid 21:30 på kvällen för att få mitt nummer?? Är det mer än jag som har lyckats lägga ihop 1+1?? Enligt mina beräkningar så har människan i fråga spenderat mycket tid i skolbänken. Hunnit med att utbilda sig till både polis, socialarbetare och (om det var den jag misstänkte) ytterligare ett yrke. Vilket läshuvud hon måste ha. Jag är riktigt imponerad!! Dock missade hon nog en och annan lektion. För jag kollade så klart upp den här paragraf 33 som hon hotade med. Detta är det svar jag fick fram:  Usch vad rädd jag blev nu!!! Eller inte!!! 

TILLÄGG!!! 
Jag gick och la mig i sängen och tänkte blogga mig trött. När jag nästan skrivit klart och gjorde mig redo för att publicera så ringer min telefon. Klockan 00:20 ringer ett skyddat nummer. VEEEEEM kan det vara?? Jag nekade samtalet. Då ringer det igen, igen och igen. Jag fortsätter neka. Då gör uppringsren det fatala misstaget att hon glömmer att ringa skyddat. Och hennes namn dyker snyggt upp på min display. Tackar, buggar och bockar!!! Jag fick bevis för att det var precis den jag misstänkte. En som jag inte ens skickat något brev till. Hon valde alltså att kontakta mig ang. något som hon alltså inte ens var inblandad i??? Eller ringde hon för att hon faktiskt var tjurig över att hon inte var en av de ”utvalda,”? 

Jag nekade även denna gång. Men hon gav sig inte utan ringde ännu en gång. Och då beslutade jag mig för att svara för NU ville jag minsann ha roligt. Låt oss kalla henne för Gunnlög. Mest för att det är det absolut fulaste namn jag vet. Och för att jag inte vill hänga ut henne med hennes riktiga namn. Eller vill, vill jag ju, det ska gudarna veta. Men jag tänker inte göra det. 

Jag svarade i telefonen med att säga med spelad förvåning: ”Nä men Gunnlög, ringer du vid denna sena tiden? Vad har du på hjärtat?” Knäpptyst i andra ändan följt av ett ”klick”  Här skulle man ju kunna tro att hon insåg att hon blivit avslöjad, kände dig dum och valde att se sig som både bortgjord och besegrad. Men ack nej. Gunnlög ville verkligen kamma hem det där priset i dumhet. Så hon ringer upp igen men nu från skyddat igen. Ärligt talat…. Tror hon att jag är helt tappad bakom en vagn?? 

Jag svarade åter igen ”Hallå Gunnlög” Och hon spelade helt oförstående om vem denna Gunnlög skulle vara. Och placerade sig som ensam och överlägsen vinnare till priset för dumhet. (Priset är en vit dumstrut i papp) 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *