Du fattas mig!!!!

Varje cell av min kropp värker av sorg och saknad. Ändå så är det som om jag har blivit bedövad och inte kan släppa ut känslorna. Jag kan inte ens skriva om dom. Kan liksom inte riktigt sätta ord på vad jag känner. Jag har försökt flera gånger men raderar igen och igen. Om jag inte sätter det på pränt så kan jag kanske låtsas att det inte är sant och att du fortfarande finns här.

Det är som om hela mitt liv har satts på paus och det enda som är viktigt för mig just nu är att finnas och vara stark för pappa. För han behöver verkligen mig. Så jag biter ihop, pressar undan sorgen och sväljer tårarna. Bara när jag är ensam tillåter jag mig själv att lätta lite lite på trycket genom att inte kämpa emot när tårarna kommer. Jag vet att detta kommer att slå på mig själv längre fram. Jag vet att det kommer en dag då jag inte kan kämpa emot längre. En dag när allt bara väller fram. Men jag får ta det då! Nu måste jag bara bita ihop lite lite till……för pappas skull.

Vi visste att det skulle bli så här. Du och jag pratade om det många gånger. Och jag sa redan då att jag inte skulle kunna tillåta mig själv att sörja. Att jag skulle tvingas vara stark för att fånga pappa.

Vi visste att dagen skulle komma då din kropp inte skulle orka mer. DU skulle orka hur länge som helst men inte din kropp. Den äckliga jävla sjukdomen skulle vinna till slut oavsett hur mycket du kämpade emot och oavsett hur stark du än var. För stark det var du!! Du är en av dom absolut starkaste människor jag någonsin har träffat!!! Jag hoppas att jag en dag kan bli lika stark som du. Just nu är jag det inte!!

Du ville egentligen aldrig prata om sjukdomen. Ville på något sätt tiga ihjäl den. Och om vi nämnde att du var sjuk så rättade du oss alltid och sa att du bar på en sjukdom men var inte sjuk. Och så var det också under många år. Den jävla sjukdomen fanns där men märktes inte av mer än när det var dags för dom rutinmässiga läkarbesöken. Då blev man påmind om att den existerande.

Men de senaste månaderna så var du faktiskt sjuk älskade lilla mamma. När jag tittar tillbaka på det nu så är det så uppenbart att du inte hade långt kvar. Men där och då valde jag att blunda för det. Jag valde att göra som du ville och leva här och nu. ”det som kommer sen, kommer sen” Men trots att jag blundade så visste jag någonstans att 2021 skulle bli året då jag förlorade min mamma och bästa vän. 💔

Det är så oerhört tomt utan dig. Du fattas i allt jag gör. Jag saknar att kunna ringa dig och få höra glädjen i din röst när du hörde att det var jag. Jag saknar att få höra dig alltid inleda samtalet med ”Hejsan hejsan” innan du alltid kommenterade dagens väder.

Vem ska jag nu ringa till när jag vill berätta något? Vem ska jag nu ringa när jag känner mig nere? Du lyckades alltid lyfta mig när jag var ledsen eller frustrerad över något. Vem ska nu hjälpa mig att se ljusare på saker och ting?? Vem ska ens hjälpa mig i den bottenlösa sorg jag känner?

Jag är så obeskrivligt tacksam för att jag fick vara där hos dig när du tillslut tvingades att ge upp. Att jag fick sitta där och hålla din hand tills ditt hjärta slutade att slå. Jag är tacksam över att jag fick tala om för dig att det var okej att du släppte taget. Trots att det inte alls kändes okej. Jag ville bara att du skulle stanna kvar hos oss.

Sista gången vi var hos dig när du fortfarande var vaken så frågade du om du fick komma hem till midsommar. Jag svarade dig att det nog skulle ta liiiite längre tid att bli frisk denna gången. Där och då hade jag fortfarande hoppet kvar om att du faktiskt skulle klara även denna prövningen. Att det (som du själv sa) bara var en ”svacka”

Du fick komma ”hem” till midsommar. Du kom bara inte hem till oss! Den 17 juni 2021 somnade du och lämnade oss i en obeskrivlig och outhärdlig sorg och smärta.

Den enda ”tröst” jag kan hitta är att du inte behöver lida längre. Du slipper ha ont, du slipper alla mediciner, behandlingar, läkarbesök och sjukhusvistelser. DU har det bra nu. Men vi som blev kvar har det inte bra för vi saknar dig!! Du fattas oss.

Jag vill tro att du trots allt finns här med oss. Fast att vi inte ser dig. Vi pratade om det där ett par gånger du och jag. Vad som skulle hända när din tid var slut. Du lovade att du skulle ge mig tecken så att jag förstod att du var här. Jag lovade att vara uppmärksam. Och jag såg fjädern mamma. Och jag såg vad du gjorde med lamporna. TACK!! ❤️

En låt som jag spelar om och om igen:

Jag är trasig utan dig!! Älskar och saknar dig, nu och för alltid. Fina underbara lilla mamma ❤️

När jag dör

När jag dör är jag alls inte borta

fast min kropp blivit aska min vän,

ty med allting som susar och sjunger

ska jag komma tillbaka igen.

Genom fåglarnas kvitter i träden

genom fjärilars fladdrande slag

genom flingornas dans på din ruta

ska jag ge dig en hälsning var dag.

Och när björklöven spricker om våren

och du känner en varmare vind

ska du ana min själs odödlighet

när jag dunlätt kysser din kind.

Och då vet du, jag är inte borta

nej mer nära än du kan förstå,

genom allt som susar och sjunger

ska min hälsning med kärlek dig nå

~Ingrid Wickberg~

Död på grund av kry

Att vara allergisk mot getingstick kan vara ett helvete. Eller nja, så länge man bara undviker att bli stucken så är det väl inga större problem egentligen. Men blir man väl stucken så kan det i värsta fall vara adjö och goodbye.

Att just jag skulle vara allergisk mot getingstick är inte alls bra!! Jag är alldeles för virrig för det. För har man den typen av allergi så behöver man (iallafall sommartid) alltid bära med sig sin ”EpiPen” Det är jag förbannat dålig på att göra. 🙈

Om någon av mina läsare skulle vara med när jag eventuellt blir stucken så är det förmodligen bortkastad tid att leta efter den där sprutan, för mest troligt så ligger den hemma i medicinskåpet eller på något annat dumt ställe. 🙄 Så skit i att leta. Vill ni inte se när jag börjar ”fnatta”mig

som besatt över hela kroppen för att sen få ”liiiite” svårt att andas, så är det nog bättre att ringa ambulans med en gång.

Men meningen är ju faktiskt är jag alltid ska bära med mig den där sprutan och jag ska verkligen försöka bli bättre på det där. (Det säger jag varje år) Till att börja med så kan jag ju i första hand bättra mig med att iallafall ha koll på var jag har den där sprutan och en annan sak som jag också behöver bättra mig med är att hålla koll på utgångsdatumet och förnya den i tid. När jag väl har blivit stucken så är det ju så dags 🙄

Idag har vi tagit ut vår husvagn ur vinterförvaringen och i en låda i husvagnen låg minsann min lilla spruta (För getingar sticker ju bara mig om vi är på en camping 🙄) Det visade sig att datumen på den gick ut i oktober förra året. Så det är väl ganska så hög tid att förnya den. Idag är det söndag och vårdcentralen har stängt. Och om jag känner mig själv rätt så kommer jag glömma att ringa dit i morgon 🙈 Så jag tänkte att jag kunde ju förnya receptet på kry.se Enkelt och bra tänkte jag……det var det inte!!

Först så skulle man logga in och sen skulle man svara på 4626277 olika frågor som inte var ett enda dugg relevanta. Hur länge jag använt sprutan. Hur ska jag svara på det? Jag har ju aldrig använt den eftersom jag (tack och lov) inte har blivit stucken. Och sist jag blev stucken så visste jag ju inte ens att jag var allergisk. (Det fick jag dock bli varse när det blev oerhört svårt att andas)

Vidare skulle jag svara på om någon i släkten hade hjärtproblem, diabetes osv. Vad har det för betydelse?? JAG är allergisk mot getingar och det lär väl knappast varken bli bättre eller sämre för att min pappa har diabetes?!?!

Och så skulle jag svara på om jag var gravid eller om jag ammar. OM svaret på någon av dom frågorna skulle vara JA….. Är jag inte allergisk längre då??

Dom ville dessutom att man skulle fotografera förpackningen på den tidigare sprutan så att namn och personnummer syns. Men om man inte har den förpackningen kvar så kunde man meddela det genom att bocka i en liten ruta. Så det gjorde jag. Sen skickades allt iväg…… Och ganska så snart så fick jag ett mail där dom skrev att jag skulle skicka in en bild på original förpackningen där namn och personnummer syns. SUCK!! Varför tror dom att jag har klickat i att jag inte har förpackningen kvar?? 🙄 Jag är imponerad av mig själv för att jag ens har koll på var jag har själva sprutan!! Det där med kry.se är tydligen inte alls så enkelt som det påstås.

Om det skulle vara så att jag blir stucken idag så kan ni skylla min död på kry för att dom absolut vill ha foto på något som inte ens finns……för skyll för allt i världen inte på mig bara för att jag är förbannat slarvig med att hålla koll på den där förbannade sprutan eller för att jag förmodligen kommer glömma att ringa vårdcentralen i morgon 🙈

Besvärlig procedur…..

En liten ”fortsättning på mitt förra inlägg….. (om Robbans fobi för sopor) Om ni av någon anledning har missat det eller bara har extremt kort minne så finns det att läsa om ni klickar HÄR

Robban har ju av någon obegriplig anledning svårt för att slänga sopor i skåpet under vasken. Och lägger ju dom istället i trappan i väntan på nästa gång han ska ut.

Jag kan verkligen inte för mitt liv förstå varför han inte bara tar hela soppåsen med sig istället för att lägga det i trappan. Men jag antar att han av någon anledning tycker att hans metod är enklare ?!?! Som jag skrev så blev det ju en lagom charmig fettfläck från laxen häromdagen. Och den kände jag ju inte mig helt nöjd med att ha där vilket Robban verkade förstå……kanske för att även han läste det där blogginlägget? 🤔

Han har inte gjort minsta lilla försök till att få mig att förstå varför han gör som han gör. Men det kan kanske bero på att han inte ens själv förstår? Men som sagt, han insåg ju att jag inte var jätte nöjd med den när lax fläcken. Så idag så tog han tag i att fixa den genom att slipa bort den och lacka om.

Det brukar lukta då där underbart gott när man slipar på trä…….det gjorde det inte idag. Det stank LAX!!


Efter slipning så fick han ju även lacka om just det steget. Lack skyddar ju trät………. Så att trappan ska tåla framtida sopor?? 🤔

Jag är kanske en bekväm och till och med lat jävel….. Men jag tycker nog att trycka ner sopor i kärlen i köket och gå ut med en hel soppåse känns så väldigt mycket enklare än att först lägga i trappan, sen gå ut till soptunnan, sen slipa och sen lacka och sen dessutom behövs ta hänsyn till torktid på det där lacket. Men alla tycker vi ju olika.

Sopfobi och fettfläckar.

Det finns en del saker som Robban gör som jag nog aldrig kommer att förstå. Det kan vara jag som är lite smått trögtänkt men jag förstår verkligen inte logiken?!

Vi har ju, som alla andra hushåll, soptunnor där vi lägger våra sopor och som en sopbil kommer och tömmer med jämna mellanrum.

Varje månad betalar vi en viss summa för att den där bilen ska ta hand om allt skräp.

Under vasken i köket så har vi, som dom flesta andra, ”kärl” där vi (eller iallafall jag) sorterar soporna. När kärlen är fulla så går vi helt enkelt ut och tömmer dom i tunnorna och sätter i nya påsar och fortsätter sedan lägga diverse sopor där. Tills dom är fulla igen, då går vi åter igen ut och tömmer dom och så håller det på i all evinnerlighet. Enligt mig så är det en ganska så enkel och praktiskt lösning. Men den åsikten delar jag (uppenbarligen) inte med Robban. 🙄

Jag vet inte om han på något sätt har någon outtalad fobi för kärlen under vasken eller vad det är. Men han tycks ha väldigt stora problem med att faktiskt lägga sopor där. För antingen så trycker han in det i kaminen där han fyller på, fyller på och fyller på. Och när där väl är fullt så sätter han en brasa (sommar som vinter) för att ”tömma” ut soporna. Det är bra Robban!! Inte ska vi väl lasta Hässleholms miljö, (som får betalt, för att ta hand om soporna) med för mycket. Det är ju bara dumt om tunnorna blir för fulla. Vilket i min värld i och för sig skulle betyda att vi får mer ”valuta” för det vi betalar för. Men inte ska vi lasta dom med det. Då är det bättre att vi liksom gör lite av jobbet själva. Inte för att det på något sätt gör att vi betalar mindre för sophämtning en utan bara för att……???? 🤔

Vi är på gång att renovera tv rummet. Som bland annat ska målas. Är det någon som vet en bra målare som jag kan betala…..för att Robban målar där?? (Logiken är väl den samma??)

Det är dock inte alltid som Robban trycker in sopor i kaminen. Ibland går han ut och lägger dom på trappsteget i hallen vid ytterdörren för att han ska ta dom med sig ut nästa gång han går.

Även det är något jag inte riktigt förstår logiken i??? När jag har frågat honom, varför han gör så, så har han svarat att det blir fullt så snabbt i kärlen annars så när han ändå ska gå ut så kan han ju ta med sig den där lilla smörpaketet, mjölk förpackningen eller vad det nu må vara.

Enligt min logik så betyder det enbart att man måste gå två gånger. OM det är så att det där stackars lilla smörpaketet (eller vad det är) skulle göra att kärlet blir fullt så ska det ju ändå tömmas. Så varför inte bara ta hela soppåsen med sig med en gång??

Nej, lägg det hellre i trappan i väntan på nästa gång han ska gå ut. Man kan ju presentera det som en udda men tillfällig inredningsdetalj om någon skulle komma på besök och se det. 🙄

Igår åt jag varmrökt lax till middag. 😋 Den låg vakuum förpackad i plast.

Jag han knappt ta fram den innan Robban nästan slet förpackningen ur händerna på mig för att springa ut och lägga den i trappan i väntan på att han skulle gå ut nästa gång. Det ska kanske påpekas att kärlet för plast förpackningar var så gott som fullt. Men det tar jag ut idag.

Ja som sagt förpackningen låg där i hallen och spred en os av lax. Och först idag (någon timme innan jag gick ut med övriga plastsopor) kom den där stackars förpackningen ut i soptunnan. Och kvar på trappsteget lämnades en oljig fläck som jag har försökt skura bort men den ser ut att vilja stanna där. Det ser ju både fräscht och hemtrevligt ut på något vis 🙄

OM det där oljiga hade hamnat i kärlet istället så hade det bara varit till att diska ur kärlet lite snabbt och lätt så hade det varit borta. Riktigt enkelt är det inte i en trätrappa. Men jag förmodar att Robban har en lösning på det där. En lösning som är enklare än att bara slänga sopor i köket och sen bära ut alla sopor på en gång.

Jag kanske också skulle börja lägga sopor i trappan?? 🤔 En gammal ost skalk, kaffesump, bananskal…..ja allt vad som nu ska slängas. Vi behöver ju egentligen inte dom där sopkärlen i köket. Tänk så mycket annat man kan få plats med då 😀 Och nu när jag tänker på det så behöver vi ju faktiskt inte den lilla pedalhinken inne på toaletten heller. Den blir ändå bara full om man lägger för mycket i den. Tomma tospappersrullar, gamla bindor, tamponger, trosskydd och kleggiga örontopz kan vi ju bara lägga i trappan till nästa gång vi ska gå ut. Trappan är ju ändå precis utanför toan.

Ekonomin är räddad

Var det inte längesedan som Robban blev ”mobbad” i min blogg?? Tro mig, jag har haft mycket att skriva om honom men det har bara inte blivit så. Men nu får det väl ändå vara dag?

Idag har vi varit inne hos min mamma och gratulerat henne på morsdag. ❤️ På vägen hem svängde vi inom city gross för att handla lite. När vi kom dit så plockade Robban ut shopping påsarna ur bagaget medans jag fiskade upp en femma och gick och hämtade en vagn. Sen gick vi in och handlade och Robban irrade som vanligt omkring som en förvirrad höna medans jag plockade ihop det vi skulle ha.

När vi är klara och har packat in i bilen så går Robban bort mot ett av kundvagns garaget för att ställa vagnen. Jag talade om att den vagnen vi hade inte skulle passa där eftersom den hade en annan färg. Så han vände lydigt och gick bort där jag hämtat vagnen. Under tiden så satte jag mig i bilen. Det tog en lååång stund innan Robban kom tillbaka. Och när han väl kom så frågade han om jag inte hade stoppat en femma i vagnen. Det berättade jag att jag gjort. Då påpekade han upprört att han inte hade fått ut femman. Och som den vana shoppare jag är så sa jag att då hade han inte fått i kedjan ordentligt. Ännu mer upprört berättade han att han minsann hade tryckt, bankat och slagit så att han till och med hade fått ont i handen. (Stackaren 🥺 men vad gör man inte för en femma?) Och åter igen så talade jag om att han inte hade fått i kedjan ordentligt. Robban blev om möjligt ännu mer upprörd, startade bilen och körde med skrikande däck bort till kundvagnarna och hoppade ut. Tur att där inte var annat folk på parkeringen för han hade nog inte tvekat på att köra över både barn och vuxna i jakten på sin stackars lilla femma. (Ja okej jag får väl erkänna att det kanske inte var riktigt dramatiskt då. Jag överdriver kanske liiiite)

Han började åter igen att rassla med kedjan och försökte med alla medel få i den så att hans lilla femma skulle komma ut. När inte detta funkade så började han slå på vagnen. (Som om det skulle hjälpa??) Jag började bli lite orolig för att han skulle bli gripen för skadegörelse så jag hoppade ut för att hjälpa honom. I det där kundvagnsgaraget stod minst 50 st GRÖNA vagnar och EN grå. I den grå hade Robban kört in sin gröna vagn och var nu alltså på väg mot ett nervsammanbrott för att dom inte passade i varandra. Lugnt och metodiskt gjorde jag honom uppmärksam på felet. Så jag flyttade helt lungt och stilla över vagnen till en likadan och vips så fick jag ut den otroligt värdefulla femman och Robban återgick (tack och lov) till sitt vanlig lugna och (vanligtvis) tålmodiga jag. Men då upptäcker han att där ju satt en femma i den där gråa vagnen också!!! (Om, personen som ställt den där, är som Robban så sitter h*n förmodligen i arresten, misstänkt för skadegörelse, och gråter över sin förlorade femma) Robban blev som eld och lågor över femman han hittat och sprang, som en gasell, iväg till rätt plats med vagnen och hade på så sätt tjänat en extra femma.

Han är nu glad som en spelman och nöjd med dagens förtjänst.

Hemtjänst, tanter och radiopratare

Idag blev jag så upprörd vid frukosten att Robban blev tvungen att påminna mig om att andas. Robban har alltid radion på. Det är det första han sätter på när han kommer in i köket. Sätta på den är han oerhört duktig på. Stänga av den är han sämre på. Jag undrar om Robban ens skulle klara av att äta en frukost utan radion på. Är det inte lite ”gubb varning” på det? 🤔 Fattas bara att han börjar dricka sitt morgon kaffe från ett tefat med en liten sockerbit på kanten.

Som vanligt idag så var radion på när vi satt och åt frukost. Det sändes ”Ring så spelar vi” Att ens lyssna på det är ju upprörande i sig och om möjligt en ännu större Gubb varning. Jag lyssnar inte ens utan stänger liksom ute det ljudet helt och hållet ur mitt medvetande. Men Robban lyssnar uppenbarligen för plötsligt så skrattar han till och kommenterar vem personen som ringer in är. Det är ingen som vi känner men båda vet vem han är. Vi kan för enkelhetens skull kalla honom för Andreas (eftersom det är just det han heter 😂) Så jag kopplar på öronen och lyssnar. Dom pratade om lite ditt och datt och radioreportern frågar vad ”mannen” jobbar med. Och han svarar att han jobbar inom hemtjänsten. Och sen berättar han att han minsann var på jobbet just nu. Redan där började det små koka i mig. Men jag tänkte att han väl hade en liten rast eller något. Och om han vill slösa bort sin rast på att göra bort sig i radion så är det ju upp till honom. Men han hade minsann inte rast. Han jobbade men hade frågat tanten om det var okej att han ringde. TANTEN?!?!? Man säger inte tant!!! Det heter brukare eller vårdtagare!!!!! Möjligtvis så kan man sträcka sig till att säga dam men fan inte tant!!! Radioreportern frågar vidare vad damen hette och Andreas svarade glatt att hon minsann hette Agnes. Vad hände med tystnadsplikten?!?!

Jag blev så oerhört irriterad att jag höll på att sätta frukost frallan i vrångstrupen.

Han tar alltså tid från Agnes vård för att ringa in till radion och svara på en fråga (som han dessutom hade fel på) där han kan vinna en skiva, presentkort eller vad det nu är man vinner. Och så får man ju sin önskelåt uppdelad. (Har han aldrig hört talas om Spotify där han kan spela musik för glatta livet men ändå sköta sitt jobb???) Hade han ringt på sin rast när han inte är hos en brukare så hade jag inte brytt mig nämnvärt. Men nu satt han alltså i brukarens hem, kallade henne tant och angav sen dessutom hennes namn. Han fick vara med och prata i radio och fick sin önskelåt spelad innan han skulle vidare till nästa ”tant”. Stackars Agnes fick eventuellt vara utan sina stödstrumpor idag för tiden som egentligen skulle ha gått till att hjälpa henne med det försvann ut i etern. Huruvida Andreas använde sin egen eller Agnes telefon för att göra det där samtalet framgick aldrig.

I månadsskiftet kommer Agnes att få sin vanliga räkning för den hemtjänst hon nyttjar och denna månaden får hon även betala för att personalen sitter och ringer till radion på sin betalda arbetstid.

En del människor borde inte jobba med människor överhuvudtaget!!

Hjälp mig att förstå!!!

Det finns en del saker som jag inte förstår. Eller ja, ska jag vara helt ärlig så finns det en fasligt massa som jag inte förstår. Jag brukar kunna vrida och vända på saker och ting för att liksom hitta logiken i saker. Men en del klarar jag faktiskt inte ut att förstå. Men det finns kanske någon som kan hjälpa mig att förstå. Jag har verkligen försökt att tänka både innanför och utanför boxen men jag kan ändå inte hitta någon logik.

Jag antar att ingen har missat att vi befinner oss i en pandemi med en massa restriktioner. En del av dom är för mig fullkomligt ologiska. Men det finns kanske någon som kan hjälpa mig att förstå?

Låt säga att jag ska gå ut och äta på restaurang med hela min familj. Först så samlas vi förmodligen alla 5 här hemma och åker sen i en och samma bil till restaurangen. (Man ska ju tänka på miljön också så att köra flera bilar är ju idiotiskt) Men när vi kommer fram så får bara 4 av oss sitta vid samma bord. Den 5:e får snällt sätta sig 2 meter bort vid ett annat bord. På så sätt ska smittspridningen begränsas. Men hur??? Känner Corona viruset av att vi har delat upp oss vid 2 olika bord och låter därför bli att sprida sig?? 🤔 Logiskt sett så borde väl smittspridningen då enbart ha fördelats på två bord istället för ett? Det här med att vi får sitta 4 vid ett bord gäller dock enbart om restaurangen vi besöker har en egen ingång ifrån gatan. Skulle vi tex besöka en restaurang som ligger inne i en galleria så blir viruset extra aggresivt…… Beroende på hur ingången till restaurangen ser ut. Har restaurangen ingång inifrån gallerian så får vi bara sitta EN person per bord. Men har restaurangen möjlighet att ”Bromma igen” den dörren (exempelvis med ett helt vanligt rep draget framför ingången) och leda om gästerna till att gå ut och använda en annan dörr så får man plötsligt sitta 4 personer per bord igen. Jag måste faktiskt erkänna att jag verkligen inte alls förstår hur detta virus fungerar. 🤔 Känner det liksom av vilken ingång man använder sig av?? I så fall så måste jag ju säga att det är ett förbannat smart virus!!

Vi var i Kristianstad på C4 shopping för ett tag sedan. (Det är en galleria för er som inte vet) Där ligger bland annat ”La croisssant” som är typ ett fik. Som förövrigt har sjukt god räksallad 🤤 Dom ligger där inne helt utan yttre väggar mot gallerian.

Men dom har ett litet staket runt sin servering som tidigare bara visade på var deras gräns går. Men numera så fungerar det staketet även för att visa ”herr covid” att han inte är välkommen hos dom. Förr var där en liten öppning i det där staketet så att covid med lätthet kunde smyga sig med in och därför fick man bara sitta en och en. Men den där öppningen är nu igensatt och man tvingas gå några meter extra för att ta sig ut från gallerian och in igen i en intilliggande dörr som leder in på fiket. Covid är nog ett bekvämt och lat virus för använder man bara rätt dörr så följer han inte med?? Och klättra över det lilla staketet det orkar han minsann inte. 🙄

En annan sak som jag inte förstår är det här med att handla ensam. Eller ja själva grejen förstår jag ju för jag om någon handlar allra helst ensam så att jag kan gå i min egen lilla värld och fokusera på det jag ska. Robban har ju följt med för att ”hjälpa” mig med hushållets inköp ett par gånger genom åren men jag kan inte på något sätt se det som en hjälp. Han är mest i vägen och besvärlig 😂

Men det här med att man ska handla ensam. Jag förstår inte riktigt. Låt säga att jag och en vän behöver handla mat. Båda har tex Maxi som favorit affär. Vi båda ska köra från Bjärnum. En resa på ca 2 mil. För att föregå med gott exempel och värna om miljön så tar vi en bil och samåker. När vi kommer fram så får vi inte gå in tillsammans. För då är genast herr covid där och smiter med in. Så för att stoppa honom så får jag gå in och handla ensam medans min vän sitter i bilen. Och när jag är klar så får vi helt enkelt byta plats så att jag sitter i bilen och vännen går in och handlar. På så sätt kan man lura Mr virus?? (Han kanske inte är så smart trots allt? 🤔) Nu kommer ju säkert någon att slå sig för båda kinderna och dra djupt efter andan av rena chocken. Åka i samma bil?!?! Nej gud förbjude. I dessa tider får man allt blunda för det där med miljömedvetenhet och ta vars en bil. Så då gör vi väl det då. När vi kommer fram så ses vi på parkeringen men håller så klart avstånd på vår väg in i affären. Vi kan gå tillsammans in i ”snurran” vid ingången för det får man lov enligt gällande restriktioner. Men väl inne i affären så får vi låtsas att vi inte känner varandra. Annars är han där direkt, Herr covid. Låt säga att vi båda skulle vara smittade men så klart helt ovetande och symtom fria. Minskar vi då smittspridningen för att vi inte handlar tillsammans men ändå är i samma butik, vid samma tidpunkt men vid olika avdelningar?

Så många frågor men inga svar….

Grannsämja när den är som bäst.

Minns ni hur många gånger jag har spytt galla över grannens jävla tupp? Själv har jag tappat räkningen!! Minns ni också att grannen skulle sälja sitt hus och att en ny potentiell granne frågade mig hur ”djurhållningen” var här? Om inte så finns det inlägget att läsa HÄR. Jag minns inte om jag efter det har skrivit om hur det blev med den där försäljningen. Men huset såldes, och tack och lov inte till dom som planerade att fortsätta att plåga oss med en konstant galande tupp.

Det såldes till en trevlig barnfamilj. Och något av det första dom gjorde efter att dom flyttat in var att riva hönsgården!!

Där och då fick vi känslan av att vi äntligen fått iallafall en granne som är bra…. Eller iallafall lite halvt vettig.

Vi pratar med dom lite då och då över häcken och dom verkar riktigt trevliga. Robban och ”grann mannen” har hjälpt varandra med lite saker då och då. Dom är sådana där grannar som man kan springa in och låna ett ägg av om man halvvägs in i bakningen kommer på att man glömt köpa. (Dock har dom inga egenproducerade att erbjuda 😂) När dom inte är hemma så håller vi koll på deras hus och om det kommer okända bilar eller liknande till dom. Och när vi inte är hemma så gör dom det samma hos oss. Grannsamverkan helt enkelt.

Den senaste tiden så har Robban haft väldigt mycket att göra. Dels så har han ju jobbat på sitt vanliga jobb och sen har det varit väldigt mycket att göra med företaget så han har inte varit hemma så mycket. Så gräset har inte blivit klippt på ett bra tag. Ja det där med gräsklippning och annan trädgårdsskötsel har liksom lite blivit Robbans ansvar. Jag sköter det mesta på insidan av huset och han det mesta på utsidan. Jag verkligen hatar allt vad trädgårdsarbete heter. Om Robban av någon outgrundlig anledning skulle få för sig att lämna mig och huset (varför han nu skulle göra något så dumt 🙄) så hoppas jag innerligt att han tar trädgården med sig….. Alternativt kommer hit lite då och då för att fixa den 😂. Inte nog med att jag hatar trädgårdsarbete, jag är dessutom sjukt ouppmärksam. Gräset skulle nog kunna växa upp till fönster bläcket innan jag skulle uppmärksamma det. 🙈 Vår nya granne är dock lite mer uppmärksam. Och han har tydligen förstått att Robban inte haft tid att ta tag i det där med gräset. Så när han körde runt på sin åkgräsklippare och klippte sitt eget gräs igår så svänger han plötsligt ut genom häcken och tog vår gräsmatta också 😀 Jävla bra granne det där!! Vi tackade honom genom att bjuda hans barn på glass med tillhörande sockerkick 😜

Vägen tillbaka….

Det är över 4 månader sedan jag publicerade något i bloggen sist och det gör av någon anledning att det känns lite svårt att börja blogga igen. Hur börjar man liksom? Jag vet inte hur många gånger, de senaste veckorna, som jag har skrivit, raderat, skrivit, raderat och sen skrivit igen men ändå inte publicerat. Det har liksom varit svårt att bara blogga på som om ingenting har hänt. Som om allt bara var guld och gröna skogar. Men samtidigt så vill jag inte skriva om all skit som har varit och om det som fullkomligt fick mig att tappa fotfästet. Jag har (som dom flesta) fått mig ganska så många käft smällar av livet de senaste åren. Och jag har sett mig som stark som har kunnat resa mig igen, ”borsta av mig” skiten och gå vidare.

Men så den 21 November -20 hände något som gjorde att jag verkligen föll och hade svårt att resa mig igen. Mitt ”bit ihop och kämpa på” funkade liksom inte längre. Det var som om all ork och energi sögs ur mig.Jag fokuserade helt på just den där händelsen och tänkte inte på allt annat som hänt genom åren. Jag har dock fått hjälp med att förstå att den här sista (??) Käft smällen bara var den där droppen som fick allt att rinna över. All den andra skiten som redan låg där som tunga stenar i min ”ryggsäck” hade ju också bidragit till att det till slut blev för mycket. All den där skiten låg ju där undangömd och obearbetad. Det har varit några jävulska månader. Och även om en del av skiten liksom är slut och över så sitter dom fortfarande som en tagg i mig och jag har svårt att komma över den. Har svårt att bearbeta och resa mig igen. Och framför allt svårt att släppa hatet jag känner för dom människor som genom direkta lögner fick det här att hända. Jag försöker och försöker intala mig själv att Karma en dag kommer att ge igen på dom och det dom gjort!Jag försöker så gott det bara går att hitta tillbaka till den Jessica jag egentligen är. Den starka som (oftast) kan hitta det positiva i det negativa.. Och jag ska hitta dit igen. Dock går det inte så fort som jag vill eller hade önskat. Men jag kämpar på!! Jag försöker tänka positivt och inte lägga så mycket tid, tankar och energi på skit.

Så med detta inlägg släpper jag nu det där jobbiga som finns i mig och försöker att bara fokusera på det positiva. Iallafall här i bloggen så att jag kan komma tillbaka till att skriva om vardagliga och ”normala” saker.

Bokslut efter ett SKIT ÅR!!

Så här på nyårsafton så är det väl meningen att man ska göra någon form av ”bokslut” och blicka tillbaka på året som har gått. Summera och tänka tillbaka på dom bra sakerna som hänt under året som vi nu ska lämna. Men när jag ”summerar” så kommer jag enbart fram till att 2020 var ett riktigt skit år med en jävla massa motgångar.

Motgångar som till slut vann och slog omkull mig fullständigt. Motgångar som till slut lyckades knäcka den starka Jessica jag en gång var. Den Jessica som med ett positivt tänkande stod pall för det mesta. Den Jessica är bara ett minne blott idag och jag känner mig som en spillra av mitt sanna jag. Men jag vet att jag en dag kommer att resa mig igen. Att jag en dag kommer att vara ännu starkare, även om det faktiskt inte känns så just nu. Jag har absolut bättre och sämre dagar men jag kan inte minnas när jag senast hade en hel dag som var enbart bra. Jag sover dåligt om nätterna och varje morgon när jag vaknar, ja verkligen varje morgon så vaknar jag med en klump i magen och en känsla av sorg i bröstet. Jag längtar efter den där morgonen när jag kan vakna upp, sträcka på mig och nästan känna lycka över att ha en alldeles ny och orörd dag framför mig. En dag där jag inte behöver kämpa för att hitta det bra och positiva i små saker. En dag när jag faktiskt kan gå en hel dag utan att känna mig ledsen och nere en enda gång!! Och jag vet ju att sådana dagar kommer till att komma men förmodligen så måste jag kanske kräla runt nere på botten ett tag till först.

Jag ska ta mig upp ur det här jävla hålet. Det kommer kanske att ta längre tid än vad jag skulle önska. Men jag ska ta mig upp. Och jag hoppas att 2021 blir ett år med iallafall liiiite mer positivitet och lite mindre motgångar.