Loppis, krukor och rädsla för mörker

Jag älskar att fynda saker på ”loppisar” inredning osv. Dels för att det är väldigt mycket billigare än i vanliga affärer och dels för det inte är saker som alla andra har. Jag älskar mina små fina fynd som jag placerar ut här och där. Och när jag väl hittar det rätta platsen för dom så undrar jag hur den platsen har klarat sig i alla år utan just den prylen. För väldigt längesedan så hittade jag två blomkrukor på just en loppis. Det var kärlek vid första ögonkastet och dom fick följa med hem. Tanken var att dom skulle stå i hallen på ovanvåningen när den blev färdig renoverad. Men så blev det inte. Dom fick stå i fönstret inne i gästrummet istället. Där stod dom länge länge och bara var vackra 😍

Tills en gång då Benne hade sovit över och Robban (med våld??) skulle dra upp rullgardinen och då slog ner den ena krukan i golvet så att den gick i bitar. Jag blev så besviken!!! Jag älskade ju dom där krukorna. Och dom hade ju stått där så fint som ett strävsamt gammalt par. Och nu stod en ensam liten stackare kvar där och såg ynklig och tråkig ut utan sin partner. Jag var nära att starta ett familjegräl med Robban över den där krukan men fick misshandla mig själv inombords för att inte bli förbannad och för att inte krama honom hårt om halsen med mina bara händer!! Han kunde ju liksom inte hjälpa det. Jag fick snällt bara bearbeta min sorg och ställa in mig på att hitta något annat som skulle passa bra där.

Så bara några dagar senare så var jag på loppis igen. Och där på en hylla stod 2 exakt likadana krukor som den Robban mördade 😍 Hur höga är oddsen för det??

För 10 kronor köpte jag båda två (jag kunde ju inte överge den ena) och ordningen blev återställd i fönsterkarmen igen. 🥰 Den andra krukan fick en plats på en hylla och jag var så nöjd så!!!

I lördags var Benne med sambo här för att fira jul med oss. (Detta året var det svärföräldrarnas tur att ha dom hos sig på själva julafton) Dom sov över och drog då så klart, utan problem, ner rullgardinen i gästrummet. I söndags när dom stigit upp och satt i köket med mig och drack kaffe så hörde vi ett rejält kras på ovanvåningen och utan att ens behöva gå upp för att se vad det var så bra visste jag att en av mina krukor åter igen stod ensam i fönstret!!!

Denna gången gick det fan inte att hålla tillbaka irritationen. Lärde han sig liksom ingenting sist?? Måste man verkligen ödelägga ett halvt hem för att rulla upp en rullgardin??? Jag frågade honom varför han ens rörde den där förbannade rullgardinen när han uppenbarligen inte klarar av det. Och han svarade att det ju var så mörkt i rummet. (JA, det är ju liksom just den effekten man vill ha ut av en rullgardin) Varför han hade behov av att ha det ljust i det rummet som han han liksom inte ens skulle vara i förstår jag inte. Är han mörkrädd så är det väl bara att lämna rummet? Varför har han behov av att få in dagsljus i ett rum på ovanvåningen när han själv har för avsikt att vara på nedan våningen??

Nu blev den där stackars krukan ensam igen. Så jag fick ju flytta över den andra krukan som stått så fint på en hylla. Men nu är det ju tomt på hyllan!! Jag har nu förbjudit Robban att ens röra den där rullgardinen igen!! Mår han dåligt av att det är mörkt i ett rum som han ändå inte tänker vara i så får han helt enkelt kalla på mig så kan jag dra upp den där gardinen.

Varför går han inte ut och öppnar upp garageportarna på vid gavel och släpper in dagsljus där också? För där är det mörkt!! Men det tycks av någon anledning inte reta honom det minsta?? 🤔

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *