Oplanerad arbetsdag och varm i hjärtat.

Idag blev det en lite annorlunda start på dagen. När jag är ledig från jobbet så brukar jag ta det väldigt lungt på morgonen. Steppa omkring i morgonrock oförskämt länge, sörpla kaffe och filosofera. När sen Liam kommit iväg till skolan så börjar min dag. Då hoppar jag in i duschen, klär mig, bäddar sängen och tar tag i dagens sysslor.

Precis så där lugnt och skönt startade dagen även idag. Vid 7 tiden satt jag på uteplatsen, iklädd morgonrock, njöt av den svala höst luften, sörplade kaffe och kollade Facebook på telefonen.

Då får jag ett meddelande på messenger från Cecilia (en arbetskamrat) som frågar om jag är vaken. Hon vet att jag alltid är uppe med tuppen (eller snarare att det är jag som går upp och väcker tuppen om mornarna) så jag svarar lite spydigt ”Nej, du väckte mig. Jag brukar vanligtvis sova fram till 11″ Då frågar hon om jag inte ska jobba. Jag tar ytterligare en klunk av kaffet och svarar stolt nej. ”Ok” får jag tillbaka. Då orkade jag inte skriva mer så jag ringer upp henne för att fråga vad hon ville och samtidigt passa på att gnugga henne lite i ansiktet med att jag är ledig men tydligen inte hon. 😈

När jag ringer upp så talar hon om att det iallafall står i schemat att jag ska jobba.

Jag talar om att det minsann inte står något i min almanacka. Som om det skulle väga tyngre vad som står i min almanacka än vad som står i det schema som vi alla har rättat oss efter i åratal. För säkerhets skull så kollade jag ändå en extra gång i almanackan bara för att upptäcka att om jag bara hade tittat på rätt vecka så hade jag haft full koll på att jag faktiskt skulle jobba idag!!

Morgonrocken åkte av i en hast och jag hoppade i kläderna, ryckte tag i bilnycklarna och gav mig iväg till jobbet. Sladdade in på första bästa parkering (som inte är där jag vanligtvis brukar parkera) och halv sprang sen in på jobbet där jag möttes av en road Cecilia som där och då njöt av att hon just hade fått något att spara i minnet för att i framtiden kunna mula mig i ansiktet med. (Hennes ”mumlande” är dock med glimten i ögat och kärlek i tonen så jag får väl helt enkelt bjuda på den)

Trots att dagen startade helt annorlunda än vad jag hade önskat så gick den ändå ganska så bra. Och kl 16:30 kunde jag åter igen lämna jobbet. Jag stegade, med kroppen full av hemlängtan, ut genom dörren och styrde stegen mot parkeringen……bara för att upptäcka att min bil var borta!!!!!

Det tog en liten stund innan jag kom på att jag i morse, i mitt stressade tillstånd, parkerade på ett helt annat ställe. 🙈 Det vara bara till att gå samma väg tillbaka igen och hoppas att ingen hade sett och avslöjat min stora förvirring och brist på koll. Hittade tillslut min bil (som, hör och häpna, stod preciiis där jag hade parkerat den!!)
Jag ska vara ärlig och säga att jag inte mår så jätte bra just nu och varken jag eller mitt huvud fungerar speciellt bra . (Hrm….. Det gör det i och för sig inte när jag mår som jag ska heller men just då har jag ingen ursäkt)

När man känner sig nere och samtidigt förbannat trött efter en (oplanerad) arbetsdag så blir man alldeles extra varm i hjärtat när man kommer hem och hittar en liten present på trappan.

Inget kort ingenting. Men jag visste direkt att det var Ejla. Tusen tusen tack för att du är just du och för att jag får ha en vän som dig. Trots åldersskillnaden så talar vi samma språk. Vi tänker likadant och vi förstår varandra utan att ens prata. Du förgyller mitt liv på så många olika sätt. Bara din (och lilla Asta 85år som bor i din kropp) blotta närvaro får mig att må bra. ❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *