Tandfe, fågelmat och jaktpass

Hösten är här och bla. möss börjar överge naturlivet och försöker hitta sig nya bostäder för vintern. Många av dom har av någon anledning valt ut vårt hus som vinter bostad. 😠

Jag och Robban är rörande överens om att vi inte ska ha några husdjur. Och speciellt inte just möss. Så Robban har gillrat musfällor lite här och där i källaren och uterummet. Och nu har han en ny typ av rutin om mornarna. När han stiger upp på morgonen så sätter han alltid på kaffe. Och medans det rinner ner så hämtar han in sin älskade tidning och går sen på en liten runda för att vitja sina fällor. Och varje gång där sitter en mus i fällan så blir han lika glad och stolt som ett litet barn som just tappat sin första tand och är ivrig att få lämna den till tandfen.

Tandfen vill dock inte ha Robbans möss. Men det vill fåglarna. Så Robban öppnar helt enkelt bara dörren och slänger ut sin fångst. Sen springer han där, stup i kvarten, och tittar om den är kvar. Men inom några minuter så kommer det en fågel och tar för sig av Robbans lilla ”smörgåsbord”. Och då blir han så stolt så stolt. Ja precis som när barnen upptäcker att tandfen har bytt ut deras tand mot en liten peng. Fåglarna är helt enkelt Robbans små ”tandfeer” 😂 (Dock får han inget i utbyte) Så fort han har hittat en mus i en av fällorna så berättar han stolt för mig om sin lilla fångst. Och jag låtsas att jag är sååå imponerad. Skulle det vara så att jag inte är hemma när han hittar ett muslik i fällan så skickar han en bild för att skryta om sin fångst.

Han är så obeskrivligt stolt över sina döda möss och han försöker tom. hålla räkningen på hur många han fångar. Jag funderar lite på att sätta upp en liten tavla till honom i källaren där han kan rita ett litet streck för varje mus.

Jag har faktiskt inte hjärta att tala om för honom att det här med att fånga möss faktiskt inte är någon jätte stor grej. Han sätter liksom bara något gott i en fälla och sen sköter musen själv sitt lilla självmord. Det är ju knappast så att Robban sitter, likt en jägare, på pass i flera timmar för att skjuta en stor älg.

Jag låter honom helt enkelt bara hållas och så klappar jag honom lite berömmande på axeln varje gång han fångat en mus.

Idag skulle jag (som vanligt) gå ner i tvättstugan för att tvätta. Jag skuttade ner för källartrappan och hann nästan hela vägen ner innan jag såg att en mus satt där nere och glodde hotfullt på mig!!! 😳

Jag kan inte påstå att jag är rädd för möss. Men jag tycker att dom är obehagliga och föreställer mig alltid hur dom ska hoppa på mig och springa in under mina kläder. Så jag konstaterade att jag nog inte behövde tvätta trots allt, jag halade upp mobilen, tog ett foto och vände sen och gick upp för trappan igen och hoppades att han (??) skulle ha fastnat i fällan (som stod 30cm bort) nästa gång jag gick ner. Jag skickade bilden till Robban som genast skrev Slå ihjäl den!! Slå ihjäl?!?! Hur skulle jag våga göra det när jag inte ens vågade gå förbi den??? Och kunde jag verkligen vara så elak att jag tog ifrån Robban den stora tillfredsställelsen och stoltheten av att se den död i en av hans fällor?

Även om det kanske hade varit lite av en ”fjäder i hatten” om jag slog ihjäl möss med handkraft medans Robban tar död på dom genom att bara gillra en fälla med ost. 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *